Jacob, Jennifer och Wilma leker i backen.

Hej

Den här helgen har jag och barnen bara varit hemma och tagit det lungt, mycket för att jag är rätt sliten efter veckan som varit men likaså för att Jennifer behöver bearbeta det som hänt senaste tiden.

Jennifer har gått på simskola med sin klass, det var över ett år sedan hon gjorde det, och det gick jättebra då hennes assistent såg till att de kunde byta om före alla andra och sen simmade hon med Jennifer.

Hon har inte haft så mycket ork den här veckan så vissa dagar har jag varit med delvis eller helt på skoltiden, de dagar jag inte har varit med i skolan har jag passat på att göra ärenden som att slänga skräp, handla och såklaqrt gå promenader med Wilma.

Jacob mår bra nu, han har ätit sin medicin och visar inga tecken på urinvägsinfektion längre. På Torsdag har han fått en kallelse för att göra UL på njurarna. Vi väntar ännu på kallelsen till Astid Lindgrens Sjukhus.

Johan har gått på Jour för första gången i år, han jobbar mest dygnet runt nu känns det som.
I Fredags hade jag möte i skolan med Rektor och assistent, där kom vi överens om att jag kommer hoppa in som Jennifers lärare de dagar den här terminen då hennes Assistent är upptagen på annat håll.

Vi kör nu samma rutiner ett par veckor till för att se om Jennifer stabiliserar sig lite i rutinerna, det är svårt att gå från Jullov till skola och på det nya rutiner med simskola samt sjukhusbesök för Lillebror och akut sjuk katt.

Men vi tar en dag taget...

Idag tog jag med barn och valp på promenad i skogen där barnen kunde åka pulka. Vi fick vänta till senare eftermiddag då det är så ruggigt kallt här på förmiddagarna. Imorse visade vår termometer på -12grader.
 

Jag behöver komma iväg till en zoobutik och köpa ett vintertäcke till Wilma, hon har vuxit ur alla tröjorna vi köpt så nu har vi inget som passar längre. Hon växer fort vår lilla valp. <3

Lite foton från dagen;

Mina gullungar

Vintern kom tillslut

Jacob gör en snöängel

Jennifer gör en snöängel

Min fina Aston <3
 

Igår var en ganska intensiv och otursdrabbad dag för oss, dagen började med att jag hade kramper i magen och övervägde att åka in till akuten. Min Endometrios bråkade och jag låg dubbelvikt i ett par timmar, men tur nog hjälpte min smärtstillande medicin tillslut.

På morgonen vaknade vi av att Aston kräktes, men det kom bara galla så han åkte in i kattrummet där jag matade med vätskersättning samt mat medans han kräktes upp allt i omgångar.

Vid det här laget, var jag inte orolig för honom, han godtog att jag matade honom men han hoppade runt lite i rummet så han verkade inte jättesjuk.

Johan hade möte inne i stan så han åkte efter lunch och skulle vara borta i ett par timmar.

Jag skulle skriva klar vårdbidragsansökan, så jag satte igång med det mellan stödmatningarna av katten, men mot eftermiddagen blev Aston sämre, han fick feber. Så jag ringde och pratade med djursjukhuset som tyckte att han nog behövdes läggas in men då de hade fullt på infektionsavdelningarna i nästan alla sjukhus både i Stockholm samt Uppsala så skulle jag istället ringa Södersjukhuset alternativs Strömsholm (i Västerås).

Men efter att ha pratat beslöt vi oss för att åka in när maken kom hem på kvällen, han hade tyvärr tagit min bil och vi behövde helst även ha en barn och hundvakt.

Mot kvällen började Aston bli ännu sämre, han fick skyhög feber och hur jag än stödmatade såg jag att han blev akut sjuk. Vi fixade barnvakt och inväntade att pappa skulle komma hem just som Jacob började må dåligt.
Han hade ont när han kissade och när jag bara för att testa tog tempen visade den på feber, så tingde 1177 och blev ombedd att åka in akut med honom.

Så nu var jag hemma med en akut sjuk katt samt ett akut sjukt barn..
Jag velade mellan att åka till Karolinska Barnakuten eller Norrtälje, men kunde heller inte åka iväg med honom förren Johan kom hem och körde in katten då han behövde stödmatas och vara under uppsikt.
Så vid 20:30 på kvällen åkte Johan i ilfart till Albano och när bästa barnvakten man kan få kom åkte jag in med Jacob till Akuten i Norrtälje.

Min fina rara Aston var i så pass dåligt skick att han fick somna in, jag har ännu inte förstått vad som hänt här... hur kunde han gå från frisk till så akut dålig på bara ett par timmar?

Tankarna från min sida lutar nu åt eventuell förgiftning, hela hans kropp la av att fungera, han kräktes ner hela sitt rum och fick skyhög feber som slog ut honom totalt. Och jag var inte med honom när han somnade in, men husse hade honom i sitt knä under hela besöket så jag vet att han kände sig trygg. 

Jacob kom in på akuten och fick lämna urinprov, sen fick vi komma in i ett rum och ta snabbsänka innan en jättetrevlig doktor kom och lyssnade på vad som hänt.
Saken är den att Jacob börjat dricka mer senaste tiden, så pass att både jag och Johan har reagerat på det.

Så de ville inte släppa hem oss innan de kollat tecken på diabetes samt njurarna, urinvägsinfektion hade han utom all tvekan. Men i och med att han hade feber så var de orloliga att infektionen kunde vara på väg upp till njurarna, så doktorn ringde och rådfrågade en läkare på Astrid Lindgrens Sjukhus och vi fick tillslut åka hem, men om han fick feber igen skulle vi åka in till akuten på Astrid Lindgrens sjukhus direkt.

Nu väntar en remiss för ultraljud av hans njurar inom två veckor, samt en remiss till en urulog på Astrid Lindgren för vidare kontroller. Vi fick såklart medicin för urinvägsinfektionen också.

Jag kom väl i säng sidodär 23:55 inatt, satte klockan på väckning 01:30 för att gå upp och kolla Jacobs temp.
Sen vid 05:50 ringde alarmet för väckning och jag i halsovande skick ställde om klockan... men inte på ett korrekt vis för straxt före klockan 08:00 imorse ringe maken och väckte mig... på 15 minuter hade jag fått i hunden frukost och fått på barnen kläder och ut i bilen, vi hade ju en läkartid för Jennifer kl 09:00! 
 
Jag som aldrig försover mig... Zzzz Zzzz

Läkarmötet gick bra, Jennifer har dock rasat i vikt senaste halvåret och vi måste nu få i henne näring samt fett i större utsträckning. Så nu är det pannkakor gjorda på grädde samt gröt gjord med näringsdryck som gäller här hemma.

Vi ska ha tätare kontroller av vikt och längd samt så fick vi nya smaker på näringsdrycker utskrivna, men nu har vi klurat lite tillsammans och har en plan.

Nu är jag bra sliten av allt som hänt senaste dygnet.
Men vi har läget under kontroll men att acceptera att min fina kisse inte är här med mig längre kommer ta ett tag att ta in...

Igår testade jag och Jennifer ett nytt recept på muffins, med Nutella i.
Muffinsen var jättegoda men Nutellan kommer vi skippa nästa gång, här kommer receptet. ;)

Muffins

Ingredienser

4 Ägg

4 dl Socker

100 gr Smält smör

6 dl Vetemjöl

3 tsk Bakpulver

3 tsk Vaniljsocker

2,5 dl Filmjölk

Pärlsocker

1. Vispa ägg och socker pösigt, tillsätt resten av ingredienserna och vispa ihop.

2. Fyll stora höga muffinsformar  och strö på pärlsocker.

3. In i ugnen på 200grader i 20-30 minuter.

Det går såklart att smaksätta med vad man vill, vi testade med Nutella men ingen i familjen gillade det så nästa gång kör vi på utan något i för de här muffinsarna var försvinnande goda!   

Wilma 8 veckor

Hejsan därute, ni som fortfarande kollar in här på bloggen ibland.

Livet har lunkat på här hemma hela hösten och vintern, med stora framsteg, men likaså många motgångar, vi försöker tänka utanför lådan för att hitta lösningar som blir hållbara och bra för oss alla.

 
Jag har följt min prinsessa till skolan varje dag denna hösten, jag har varit med i skolan där hon gått cirka 2h om dagen inkl tidig lunch i sitt klassrum med mig och sin assistent.
Vi har fått tänka ut sätt att få henne att lära sig saker utan att ställa några som helst krav och samtidigt få det att vara lustfyllt, inte helt lätt men nu har hon under en stor del av terminen läst på om Vikingatiden, vi har besökt vikingabyn i Svanberga en dag när det var marknad i Rimbo, vi har gjort en annan utflykt lite spontant en dag när det var brandövning i skolan. Vi har läst på och gjort många vattenexpriment när barnen undrade en dag på väg till skolan om ett äppelskrutt  flyter i vatten eller sjunker, vi har hittat ett sätt att få henne att lära sig matte genom att spela Kalaha, patiens samt ett spel som heter Moneyville på ipaden. Hon lär sig växla genom att spela bank med tärningar med sin assistent.
Hon läser nu efter en lång tids kämpande en stund i skolan varje dag i sin bok, vi har tagit oss igenom tre serier av böcker den här terminen, mestadels genom att läsa hemma.

Men det har inte gått lätt alla dagar, det var riktigt kämpigt att släppa taget om mamma i skolan, och många dagar har hon låst sig och inte velat släppa mig så jag och maken började klura på hur vi kunde få det att bli en belöning att jag inte var med i skolan hela tiden... och så kom vi och tänka på att skaffa en hund...

Jennifer har visat stort intresse för hundar den här sommaren, och vi vet att hund kan vara ett hjälpmedel att få barn med npf tryggare så vi började kika på olika raser där främsta egenskaperna skulle vara; älska barn, positiv, lekfull, gärna vilja vara nära och få plats i sängen, en stabil hund, men inte för stor, lite pälsvård, lättlärd eller åtminstonde arbetsvillig. Vi hittade den perfekta rasen i en för mig tidigare okänd ras, Staffordshire bullterrrier.
Vi träffade ett par hundar av denna ras och de var alla positiva och glada och Jennifer älskade dom allihopa.
Och trots att den ser ut som en "så kallad kamphund" är den allt annat än det, detta är en i England kallad för "nannydog". Fantastikt glad, positiv,  arbetsvillig, smart, kontaktsökande, inte skällig ras som älskar barn och alla människor.
 

Vi letade hos uppfödare och hade plan på att tinga en valp till våren, men snart insåg jag att vi behövde en valp tidigare och en kull med oregistrerade valpar kom ut på annons. Vi pratade med ägaren, och det var en rasren kull men utan stamtavla óch efter att ha träffat mamman var vi sålda, det var självklart en valp ur den här kullen som vi skulle ha. Jennifer fick vara med och välja valp, själv hade jag ögonen på två av valparna och tur nog valde hon en av de jag själv kände skulle vara rätt.

Sen vart det att vänta tills hon skulle bli leveransklar, vi förberedde Jennifer på att när vi hämtade hem hunden skulle mamma inte kunna vara med i skolan hela skoldagarna längre, det gick framåt men sen blev hon skoltrött.
Lagom till lovet föll allt ihop som ett korthus och vi stod där med ett barn som bara inte orkade mer, dags att tänka om igen...
Nu tog vi till sista kortet vi hade att spela ut, vi medicinerade hennes ADD med en korttidsverkande medicin som bara skulle sitta i de 2h hon var i skolan och vilken skillnad. Jennifer orkade med allt i hennes omgivning på ett helt annat sätt, hon vinkade hejdå till mig och orkade med skoldagarna och ångesten minskade enormt mycket.
Men det finns en biverkning vilket är att aptiten minskar, så varje morgon gör jag allt i min makt för att få i henne en frukost som ska hålla henne igång under dagen, lunchen äter jag med henne i skolan och hon brukar ta liiiite mat där men det är mycket mindre än hon annars äter.
Sen går tur nog medicinen ur kroppen ganska snabbt och man kan få i henne en liten mellis och middag. De dagar hon inte vill äta lockar vi med småplock under dagen samt så har vi näringsdryck så hon får i sig det hon behöver under dagarna.

Vi hämtade hem hunden den 14.de November och har fått anpassa oss efter vår lilla Wilma, och det var jobbigt den första veckan för Prinsessan men nu har de funnit varandra och Jennifer har blivit mycket mer positiv sedan vi fick hem vår lilla valp.
Idag går hon i skolan utan mamma i ca 1,5h, hon går ut med hunden på promenader med mig varje dag och får därmed frisk luft. Hon lär sig att stå upp för sig själv genom att sätta gränser för hunden, något hon verkligen behöver öva på och vi ser redan en skillnad. Hon tränar även Wilma i att sitta fint, ge tass och att sitta och vänta innan hon kastar bollen, och det märks mer för varje vecka hur Wilma verkligen lyssnar till Jennifer.
Mysigaste är nog att Wilma får vara nära, på morgonen eller när hon är trött får Wilma gärna ligga bredvid i soffan och leka med en leksak eller tugga på ett tuggben medans Jennifer tittar på Ipad eller mobilen, varje kväll när Jennifer läser för mig får Wilma kura ihop sig i sängen och lyssna hon med. :)

Wilma är bra för oss, vi hoppas att skolsituationen löser sig under våren men vi tar en dag i sänder, idag njuter vi av vår nya vardag med ett litet busfrö här hemma. <3

Jennifer och Wilma lär känna varann

Nu går vi på promenader tillsammans

Wilma ser en sjö för första gången. <3

Fullt ös mest hela tiden!

Nya favoritbollen, den kan man leka med både ute och inne.

Foto från idag, hon växer så det knakar och från ynka 2,5kg när vi hämtade henne väger hon nu 9kg, cirka 3,5månad. <3

Cadance

Nu går dagarna i vardagslunk, barn till skolan och mannen på jobbet, möten och det vanliga stöket med djur och hushåll.

Jennifer går i skolan och det går klart över förväntan måste jag säga, hennes assistent är jättebra och bemöter henne bra trots att orken tryter och att hon låser sig emellanåt.
Det är betydligt svajigare i måendet och orken den här veckan, men hon kämpar på bra och upplever skolan som något positivt vilket är fantastiskt.
 
I morse blev det en låsning just som vi skulle gå in genom dörren till skolan, hon tyckte det var för många barn i korridoren och vände på ett ögonblick och ville åka hem. Men vi stod kvar ute och jag blev tillsagd att bara hålla om hårt så vi stod där ett par minuter och jag tror hon samlade ihop lite ork för sen tog hon mig i handen och sprang in i hallen.
Jag får inte sitta brevid längre, nu duger bara assistenten, vilket är jättebra, jag har hela tiden hållit mig nära men sett till att vara tråkig och tillbakadragen så assistenten kunnat skapa ett kontakt och förtroende.

Nu sitter jag i rummet men vid ett annat bord, Jennifer kan se mig och ropa om hon vill mig något men "lektionerna" har hon enbart med sin assistent.

Imorgon blir det möte med rektorn och vi kommer även få träffa mentorn samt fhv assistenten.
Där tar vi beslutet om hur vi går vidare de kommande två veckorna, jag kommer se till att vi kör på som de två veckorna som varit. Här ska inget stressas fram, vi tar det i snigelfart så Jennifer inte blir överbelastad.

Dagarna här hemma går segt nu när både Jennifer och jag är lite trötta, men senare på eftermiddagen och kvällen är det överlag full rulle igen.

 
Idag var vi ute och mös med hönsen och busade med Alice, som börjar bli bra uttråkad av att vara ensam större delen av dagarna. Aston har ännu husarrest, han får fortfarande smärtstillande och får inte hoppa runt för mycket så han skadar sig igen. Men han tar det med ro, på nätterna och under skoltid är han instängd i sitt rum men övrig tid är han med mig vad jag än gör. <3

Ica, min fina lilla tupp som tar hand om sin mini flock av kycklingar så bra.

Kakan, som börjar mer och mer se ut att bli en tupp.

Edith, mattegris så det heter duga.

I helgen som var åkte jag med maken till hans sista Supermotard tävling för i år som var i Borås.
 

Vi lämnade Jennifer hemma med Farmor och nyopererade katten som lyckades skada sig natten till Fredagen och hämtade Jacob så fort skoldagen var över och kom fram senare på kvällen i Fredags.

På Lördagen  hejjade vi på både Johan och  Linus (barnens kusin) som tävlade i Elit resp. Open klassen, tillsammans med Farfar, och Linus familj. Hur kul som helst var det att vara på plats och fotografera och bara umgås med alla trevliga människor som maken pratar om så ofta.

Johan kom 6.a i alla loppen och blev även placerad 6.a i totalen, (har jag för mig iaf)

På kvällen var det middag och prisutdelning, och dagen efter åkte de flesta hemmåt igen, men det var fri träning och jag hade lite snällt sådär tjatat på maken om att jag nog vill testa att köra hans mc litegranna...

 
Jag fick tillslut testa, så det vara bara att dra på sig all utrustning och sen satt jag på en mc och körde för första gången på 8,5år!
 

Jag hade såååååå jäkla roligt, det gick bra segt där i början men sen började jag få in lite mer fart och flyt i körningen. Men jag är nöjd med min insats med tanke på hur otränad jag är samt att jag faktiskt inte kört motorcykel själv särskilt mycket.
Jag lyckades hoppa lite över grushoppet samt lyckades även köra en liiiiiten wheelie över ett krön, jag åkte lite på ställ nerför grusbacken allt lite sådär ofrivilligt men det var bara roligt.
Jag tjöt och skrattade gott hela dagen, det här vill jag fortsätta göra... och maken verkade tycka det var okej så nu får vi se hur mycket jag faktiskt får köra och om jag kanske vill ha en egen mc att träna med.
Då är vi tre i familjen som kör bana, bara dottern som inte vill hänga på än så länge. ;)

Slut skrivet om min körning, tog ju mängder av foton i helgen såklart, här nedan kommer några av dessa;

I år gjorde vi Skansen med min bästa vän Anna och hennes underbara familj. <3

Jag tänker inte skriva så mycket om dagen, men här är lite foton. <3

Jennifer och Jacob

Dessa gränder <3

Eddie och Stefan

Hela barnaskaran, Jacob, Jennifer, Michaela och Eddie

Råtta

Michaela

Jacob

 Hungriga griskultingar

Björn

Lappuggla

Hej allesammans
 
Nu har det inte hänt mycket här på bloggen det senaste halvåret, men det har hänt en hel del i övrigt i vårat liv så bloggen har blivit bortprioriterad.
Det känns inte heller helt bra att blogga när livet bara känns kämpigt, när allt känns skit så kan man inte direkt skriva så mycket positivt, men nu är vi back on track igen! ;)

Hela våren bestod av möten, kursen, föreläsningar, läkarbesök och möten, möten, möten... osv osv.....
 

Nu har vi dock fått ordning på det mesta, maken och jag har gått både intruduktionskurs samt en 5dagars kurs via Aspergercenter och lärt oss massor om Npf.

Jag var även på en föreläsning inne i stan om hemmasittande barn med diagnoser inom Autism, mycket lärorikt.

Vi har pratat med kommun, haft tät kontakt med Barnhabilitering och barnläkare och har kämpat för min prinsessas mående. Hon var sjukskriven hela terminen, eller tja... hon och jag gjorde ett försök att komma tillbaka till skolan där runt påsk men det försöket misslyckades efter bara ett par dagar och sen blev det sjukskrivning terminen ut så vi kunde ha möten och försöka hitta lösningar som skulle bli hållbara i längden utan att Prinsessan hamnade i kläm.
 

Jag är nu glad att meddela att min prinsessa har gått 7 dagar i skolan med sin nya assistent och mig som stöd, vi har eget klassrum och korta dagar på 90minuter så hon slipper möta någon i korridoren.
Det är helt anpassat till att bara göra henne trygg i skolan, skolarbetet är lagt åt sidan på oviss framtid kan man säga.

Jag är fortfarande inte helt nöjd med skolans reaktioner och beteende kring allt som hänt i år och det finns mycket mer att jobba på men bytet av assistenten gav mig hopp och jag kan se varje dag hur min dotter blir tryggare i skolmiljön, nu skyndar vi långsamt...

Jag ska försöka ta mig tid att slänga upp lite foton jag tagit i sommar och nu från helgen som var så får ni veta lite om några roliga saker vi upplevt här hemma. :)